-Vad sa du till henne? viskade hon.
-Att jag tror Erik gillar henne, viskade jag.
-Du menar han i 9d? Som kollar på henne hela tiden på engelskan? viskade hon. Jag nickade. Då såg jag någon jag kände igen gå på andra sidan gatan. Vänta var det? Ja det var Lucas!
-Lucas! skrek jag och började springa till honom. Han kollade upp och stannade. Jag tänkte kyssa honom men han vek undan och det blev en kram istället. Vad har hänt nu då? Var han sur? När jag tänker efter så han han betett sig konstigt varje gång Sarah, Kim eller Ebba var i närheten. Jag bestämde mig för att strunta i det och drog med honom till Sarah och Kim.
________________________________________________________________________________________________

Emilys perspektiv

-Hej Lucas! sa Kim och Ebba och gav honom varsin kram. Sarah kollade bara surt på honom. Vad är det med alla idag? tänkte jag. Vi började prata lite om vad vi skulle göra på sommarlovet.
-Jag ska åka till Egypten! sa Kim och förväntansfullt.
-Gud vad avensjuk jag är! sa Ebba och spelade sur.
-Jag förstår det! Men du kan ju följa med i resväskan om du vill, sa Kim.
-Jippi! Jag ska till Egypten! Sa Ebba och hoppade upp och ner. Vi skrattade bara åt henne. När klockan var nio så ringde mamma och sa att jag skulle hem. Jag kramade alla och började gå hem. När jag kom hem så åt jag en macka och sen gick jag och la mig.
Jag vaknade av att alarmet ringde. Jag hade inte lust att gå upp men sen så kom jag på att det var skolavslutning och blev genast piggare. Jag gcik till badrummet och tog en dusch. Sen tog ja på mig en rosa kort känning och sminkade mig som Ebba hade sagt. Jag lockade också mitt långa blonda hår. Sen tog jag lite parfym och satte i örhängen och satte på ett armband. Sen gick jag ner till köket.
-Vad fin du är, sa mamma och kramade mig och pussade min panna.
-Tack, sa jag och log. Sen tog jag en ostmacka och lite juice. När jag åt fick jag ett sms av Kim. *Kommer till dig om 20 min! Var färdig! ;) xx* Jag svarade *Okej :) xx* När jag var ätit upp så ställde jag glaset i diskmaskinen och gick till mitt rum igen. Jag la mig i sängen och satte på tv:n eftersom Kim inte skulle komma förens om 10 minuter. Jag låg och kollade på mtv när jag hörde mamma ropa nerifrån.
-Kim är här! Jag stängde av tv:n, tog min mobil och gick ner. Där stod Kim. Hon hade på sig en vit blommönstrad klänning och såg riktigt söt ut. Jag gick fram och kramade henne.
-Vad fin du är, sa jag och släppte henne.
-Tack, du med, sa hon och log. Sen sa jag hejdå till mamma och gick ut. Vi gick förbi Sarah och Ebba på vägen till kyrkan. När vi kom dit var det knappt någon där fast det började om 10 minuter. Vi satte oss på en bänk och pratade så länge. Det kom mer och mer personer när klockan började närma sig nio. Snart släppte de in oss i kyrkan och det satte igång. Det gick till på precis samma sätt som det gjort de tre gånger jag varit med innan. Fast det annorlunda med denna gången var att vi nior skulle sjunga. Vi hade övar mycket på låten senaste veckan. När det närmade sig vårt nummer började jag bli riktigt nervös. Sarah verkade se det och sa:
-Det kommer gå bra Emily, och om du glömmer bort texten så mima! sa hon och log. Jag nickade och det hjälpte lite. Jag har världes undebaraste kompisar.
-Och nu är det dags för niornas nummer, ge dem en stor applåd! Vi rest på oss och gick fram till scenen. Musiken började spela och vi sjöng. Efter första versen så blev fler och fler säkrare och det lät bättre. När vi färdiga fick vi stående applåder och busvisslingar. Sen gick vi tillbaka till våra platser och ni var det bara prästens tal kvar och sen var det sommarlov. Han babblade och sa att de som vill får be med honom. Jag är kristen så jag bad. Sen sa han.
-Jag hoppas nu att ni alla får ett riktigt sköt sommarlov! Alla applåderade och sen gick vi ut ur kyrkan.
-Vet ni tjejer, sa jag när vi kommit ut ur kyrkan.
-Nä, vad sa de, och log.
-DET ÄR SOMMARLOV! Skrek jag och vi gjorde givemefive. Vi skrattade och sen gick vi hem till Ebba. Vi kollade på film, åt god mat och godis och skrattade resten av dagen. När klockan började närma sig 10 och vi säkert sett fyra filmer gick jag hem. Jag var riktigt trött så jag gick och la mig direkt.

Justins perspektiv

-Hem ljuva hem, sa jag när jag kstade mig i min säng som jag säker inte sett på ett halvår. Mamma stod i dörröppningen och skrattade. Sen gick hon och satte sig jämte mig på sängen och pussad min panna.
-Jag är stolt över dig, Justin, sa mamma och kramade mig. Jag kramade tillbaka. Jag skulle vara i Atlanta i tre månader. Det var kul och turnera men när man gjort det i ett halvår så tröttnar man. Därför har jag längtat till denna sommaren. Såklart skulle jag ju inte vara helt ledig denna sommaren. Jag skulle jobba här i ATL och spela in låtar och så. Sen hade vi planerat att jag skulle åka till NY i slutet av sommaren. Men det bästa med denna sommaren kommer i övermorgon. Emily. Gud vad jag längtar. Hon verkar vara en skön tjej. Down-to-earth liksom. Klockan var mycket och jag hade inget att göra så jag bestämde mig för att sova.
________________________________________________________________________________________________

Justins perspektiv

Jag vaknade av att Kenny skakade om mig.
-Justin! Du ska ha soundcheck om en halv timme, sa han. Jag reste mig sakta upp och gäspade. Sen gick jag ut ur hotellrummet och ner till Kenny som väntade i lobbyn. Sen begav vi oss till soundchecken. Jag längtar tills jag kommer hem till ATL. Man blir så trött av att resa runt. Jag längtar tills
Emily kommer. Jag ser verkligen fram emot detta sommarlovet.
________________________________________________________________________________________________

(Framsploning till dagen innan skolavslutningen, 11 juni)

Ellas perspektiv

Jag la fram kläderna jag hade köpt till skolavslutningen på en stol. Sarah hade valt klänningen och skorna. Kim och Ebba hade hjälpt mig med smycken och valt hur sminket skulle vara. Jag var nöjd. Jag var jätteglad att de hade hjälpt mig.  Jag tror faktiskt att Kim ljög när hon sa det om Sarah och Ebba men jag förlåter henne. Klockan var bara fem så jag smsade till Sarah *Ska vi hitta på något? xx* Pling *Visst :) Kom till mig så ser vi på film! :) xx* Jag gick ner och tog på mig mina skor.
-Jag går till Sarah! Skrek jag.
-Okej, men kom inte hem för sent! skrek mamma från övervåningen. Jag gick ut och började gå mot Sarah. Hon bodde ungeför 5 minuter från mig. Det var fortfarande riktigt varmt ute fast klockan var fem. När jag kom dit så gick jag bara in eftersom hon visste att jag skulle komma.
-Emily? hörde jag någon säga från vardagsrummet.
-Ja! sa jag medans jag tog av mig skorna.
-Bra! Kan du ta med två glas, sa hon.
-Visst, sa jag och gick till köket och hämtade två glas. Sen gick jag till vardagsrummet. Sarah hade gjort det riktigt mysigt. Hon hade tänt lite ljus och lagt massa filtar och kuddar i soffan.
-Vad tycer du? sa Sarah glatt.
-Fint, sa jag och log. Jag ställde glasen på soffbordet jämte en stor skål popcorn. Sen satte vi oss i soffan och Sarah startade filmen. Filmen var skitrolig och vi skrattade mycket. När filmen varv slut så skrattade vi fortfarande.
-Kan jag inte få se ditt rum? sa jag när vi lugnat ner oss lite.
-Mitt rum? Asså jag vet inte. Det är lite stökigt, sa hon och verkade nervös.
-Kom igen, sa jag. Plötsligt fick jag ett sms. Det var från Kim. *Hej vad gör du? xx* *Tittade nyss på film hos Sarah :) xx* Pling *Okej? Är den slut? Undrade om ni kanske kunde möta mig i parken... :'( xx*
*Har det hänt något? :( Kommer om 10 minuter! xx* Sarah hade sett var vi skrivit så vi gick till dörren, tog på oss skorna och gick ut.
-Vad tror du har hänt? sa jag oroligt och kollade på Sarah.
-Jag vet inte, sa hon. Vi var framme vid parken nu och såg Kim sitta på en bänk längre fram.
-Kim! ropade vi och sprang till henne. Vi satte oss jämte henne. Hon grät länge och vi satt bara och höll om henne.
-Vad är det som har hänt? sa jag när hon lugnat ner sig lite.
-Han... han kysste, mer sa hon inte innan hon började gråta igen. Kim var ihop med Stefan. Vad har han nu ställt till med? tänkte jag.
-Vem? sa Sarah och lät arg.
-Annie, sa hon.
-DEN JÄVLEN! sa Sarah och var riktigt arg. Hon reste sig upp och började springa.
-VART SKA DU?! Skrek jag efter henne.
-GE HAN EN HÅRD SMÄLL PÅ KÄFTEN! Skrek hon tillbaka. Kim grät fortfarande.
-Kom igen. Han är inte värd dina tårar, Kim, sa jag bestämt.
-Men...men, sa hon.
-Inga men! Jag tycker att han gör ett stort misstag som väljer Annie framför dig! sa jag och jag menade det faktiskt.
-Tycker du? sa hon och slutade gråta.
-Klart jag gör. Jag menar, vem vill inte vara ihop med dig lixsom? Dessutom så tror jag att Erik i 9d spanar in dig, sa jag.
-Tror du? sa hon.
-Ja! Har du inte sett hur han kollar på dig på engelskan? sa jag.
-Nej...sa hon och log lite.
-Men det har jag och jag är bombsäker på att han gillar dig, sa jag och nu log hon ännu mer.
-Jag kanske ska satsa på honom, sa hon och såg ut att drömma sig bort.
-Det tycker jag att du ska, sa jag. Då såg jag Sarah komma med raska steg mot oss.
-Hur gick det? sa jag och fnittrade lite.
-Mycket bra faktiskt, sa hon och log stolt samtidigt som hon satte sig jämte oss.
-Vad bra. Hoppas det gjorde riktigt ont, sa Kim och skrattade.
-Vad sa du till henne? viskade hon.
-Att jag tror Erik gillar henne, viskade jag.
-Du menar han i 9d? Som kollar på henne hela tiden på engelskan? viskade hon. Jag nickade. Då såg jag någon jag kände igen gå på andra sidan gatan. Vänta var det? Ja det var Lucas!
-Lucas! skrek jag och började springa till honom. Han kollade upp och stannade. Jag tänkte kyssa honom men han vek undan och det blev en kram istället. Vad har hänt nu då? Var han sur? När jag tänker efter så han han betett sig konstigt varje gång Sarah, Kim eller Ebba var i närheten. Jag bestämde mig för att strunta i det och drog med honom till Sarah och Kim.
________________________________________________________________________________________________

-Emily vill säga något till dig innan vi lägger på, sa han och gav mig mobilen.
-Ja? sa jag i luren.
-Gå och sov! sa hon och skrattade lite.
-Jag ska. Sen, sa jag och skrattade jag med. Hon verkar vara en skysst tjej.
-Men jag ville bara säga tack. Tack! sa hon.
-Ingen orsak, sa jag och skrattade.
-Okej men vi ses, sa hon glatt och innan jag hann svara så hade hon lagt på.
________________________________________________________________________________________________

Bild 1: Emilys outfit Bild 2: Emilys laptop Bild 3: Justin! :) (Bilder tagna från google)

Justins perspektiv

Jag satt kvar med mobilen vid örat en stund. Hon har det vackraste skrattet jag hört, tänkte jag och log. Dessutom så har hon världens vackraste sångröst. Den får mig att rysa. Jag kan inte vänta tills hon kommer hit. Vänta lite nu va! Jag är väll inte kär? Man kan väll inte vara kär i någon man aldrig träffat. Eller kan man?

Emilys perspektiv

Efter jag hade lagt på så kollade jag på mamma.
-Tänk att jag ska åka till Usa, sa jag och log stort.
-Ja, sa mamma och kramade om mig. Efter en stund så gick mamma ner för att börja med middagen och jag satte mig vid min laptop och twittrade. Jag hade fått fler och fler följare och var nästan uppe i en miljon nu. Jag tyckte det var häftigt men det var inget mot Justins alla följare.
-Emily! Maten är färdig! ropade mamma från köket. Jag stängde av datorn och gick ner. Mamma hade lagat spagetti med köttfärsås som var min favoriträtt. När jag tagit mer tre gånger var jag proppmätt, så jag tackade för maten och gick till mitt rum. Det kändes som att jag skulle sprängas vilken sekund som helst. Jag hade inget och göra. Vi hade inga läxor eftersom det snart var sommarlov så jag satte på tv:n. Där fanns det inte heller något att kolla på så jag stängde av den och gick till mitt skrivbord. Där såg jag en bok som jag hade köpt för ett tag sen. Jag hade ju inget annat för mig så jag tog den, la mig i sängen och började läsa. Boken var riktigt spännande. Jag hade läst ganska länge nu. Jag kollade på klockan. Halv två! Jag la snabbt ifrån mig boken och gick till badrummet. Jag tog en snabb dusch och borstade tänderna. Sen tog jag på mig min pyjamas och kröp ner under täcket.
Jag och Justin satt på en klippa. Det var mörkt ute och stjärnorna glittrade på den sena sommarnatten. Vi kollade på varandra och log. Våra läppar var några centimeter från varandra. Jag blundade och.
RING!! Jag vaknade av alarmet på mobilen. Det var en konstig dröm. Fast jag måste erkänna att jag gillade den lite. Det är konstigt att alltid när man drömmer det den bästa delen så ringer alarmet! Jag gick upp och in i badrummet. Mitt hår stod åt alla håll. Jag kammade och satte på mig en mörkgrå t-shirt med tryck, ett bar mörkblå shorts och ett armband. Sen tog jag lite mascara och gick ner för att äta frukost. Mamma hade redan åkt till jobbet. Jag tog en macka med ost på och ett glas juice. Jag satte mig vi tv:n och åt. Jag kollade på disney channel för det fanns inget annat. Det var svampbob fykant. Helt okej tycker jag. Plötsligt plingade det till i min mobil. Det var från Kim. *Ska vi gå till skolan? xx* Jag svarade *Visst :) xx* Pling *Kommer om fem minuter! :) xx* Jag stängde av tv:n och satte glaset i diskmaskinen. Sen tog jag min mobil och min väska och tog på mig skorna. Det knackade på dörren. Kim kom in.
-Hej, sa hon och gav mig en kram.
-Hej Kim, sa jag och kramade tillbaka. Sen tog jag mina nycklar och låste dörren. Sen började vi gå mot skolan.

Justins perspektiv

Jag vaknade av att Kenny skakade om mig.
-Justin! Du ska ha soundcheck om en halv timme, sa han. Jag reste mig sakta upp och gäspade. Sen gick jag ut ur hotellrummet och ner till Kenny som väntade i lobbyn. Sen begav vi oss till soundchecken. Jag längtar tills jag kommer hem till ATL. Man blir så trött av att resa runt. Jag längtar tills Emily kommer. Jag ser verkligen fram emot detta sommarlovet.
________________________________________________________________________________________________

-Vad?
-Jo, Sarah och Ebba låtsas bara vara dina vänner.
-Vad menar du? sa jag.
-Jo de vill bara träffa Justin Bieber och sen får de ju ett bra rykte när de är "kompis" med en kändis, sa hon allvarligt.
-Skojar du med mig? sa jag förvånat. Hon kanske ljög för att hon skulle få träffa Justin Bieber. Jag vet inte vem jag ska lita på.
________________________________________________________________________________________________
Emilys perspektiv

-Okej, sa jag och ryckte på axlarna.
-Bryr du dig inte? sa hon förvånat. Klart jag gör men jag vet inte om jag kan lita på dig, men det kommer jag få reda på, tänkte jag.
-Jo... sa jag.
-Okej, men jag har varnat dig, sa hon lite surt. Jag svarade inte och det blev en pinsam tystnad. Kim avbröt tystnaden.
-Vad gör du imorgon eftermiddag? sa hon.
-Inget tror jag? Varför undrar du?
-Jo jag tänkte att vi kanske kunde hitta på något, sa hon och log.
-Visst, sa jag och log tillbaka. Vi var framme vid mitt hus nu.
-Hejdå! sa jag och gick in.

Justins perspektiv

-Justin! Justin! Jag vaknade. Framför mig stod Usher. Jag hade tydligen somnat i soffan. Jag gnuggade mig i ögonen.
-Jag har kollat flygbiljetter nu och det finns 2 biljetter Stockholm-ATL den 14 juni klockan 14.45, sa han.
-Vad bra, jag ringer direkt, sa jag och gäspade.
-Maaan, du behöver sova, sa usher och skrattade. Jag nickade bara och tog upp min iPhone. Jag letade upp Emilys nummer och ringde. Efter några signaler svarade hon.
-Hej, det är Emily! sa hon.
-Hej det är Justin, sa jag.
-Hej Justin, sa hon och lät glad. Jag log.
-Jo, vi har hittat biljetter men kan usher få prata med din mamma, sa jag och gäspade.
-Är du trött? sa hon och skrattade.
-Kanske det, sa jag.
-Okej men här kommer mamma, sa hon. Jag gav mobilen till usher. Han började berätta om skivkontrakt, flyg osv och jag tyckte det var tråkigt att lyssna så jag satte mig vid datorn och twittrade. Efter en stund sa knackade usher på min axel och sa:
-Emily vill säga något till dig innan vi lägger på, sa han och gav mig mobilen.
-Ja? sa jag i luren.
-Gå och sov! sa hon och skrattade lite.
-Jag ska. Sen, sa jag och skrattade jag med. Hon verkar vara en schysst tjej.
-Men jag ville bara säga tack. Tack! sa hon.
-Ingen orsak, sa jag och skrattade.
-Okej men vi ses, sa hon glatt och innan jag hann svara så hade hon lagt på.
________________________________________________________________________________________________

-Hejdå, sa Anna sen la hon på. Jag skrattade åt mig själv. Jag lät så töntig. "Jag hör av mig ikväll med mer information". Jag stoppade ner telefonen i fickan.
-Vad sa hon? det var Usher som hade kommit in.
-Hennes mamma sa ja, men jag sa att jag skulle ringa ikväll med mer info, sa jag och log.
-Vad bra! Jag börjar leta efter flygbiljetter, sa han och gick ut. Det känns att det kommer bli en minnesvärd sommar.
________________________________________________________________________________________________
Emilys perspektiv

Hela lektionen satt jag och funderade på vad mamma hade sagt. Tänk om hon inte låter mig åka! Jag vill verkligen det här. Detta var sista lektionen. Sen skulle jag hem. Under lektionen så fick jag en slängpuss av Lucas. Jag rodnade lite och kollade ner i bänken. Sarah hade tydligen sett det och busvisslade lågt så att inte läraren skulle höra.

Sarahs perspektiv

Asså Emily är verkligen dum. Tror hon verkligen att Lucas gillar henne? Tydligen. När Emily inte såg så skickade Lucas iväg en slängpuss till mig och jag en tillbaka. Den enda anledningen att jag, Ebba och Kim är kompis med henne är för att hon kommer bli känd. Och då kanske hon kan presentera mig för Justin Bieber. Jag låtsas inte om det men egentligen så är jag avundsjuk på henne. Inte bara hennes röst. Hon är väldigt söt också. Men hon har inget självförtroende så antagligen kommer hon inte klara av att stå på scen. Haha, så roligt det kommer bli att se henne gör bort sig. Jag kan verkligen se det framför mig.

Ebbas perspektiv

Jag tycker verkligen inte om Emily. Hon tror verkligen att hon är något bara för att hon ska bli känd. Fast jag vill ju verkligen träffa Justin Bieber så jag måste behärska mig. Om hon får reda på vad jag tycker så kommer jag aldrig kunna bli ihop med Justin. När han ser mig kommer han falla direkt! Aldrig att han blir ihop med Emily. Hon är ju ful! Och inte Sarah för den delan heller. Bakom de 3 ton smink hon har på sig är hon ful som en kråka. Usch!

Kims perspektiv

Jag tycker synd om Emily. Både Ebba och Sarah låtsas vara kompis med Emily för att de ska få träffa Justin Bieber. Jag är inte ett lika stort fan som de. Jag tycker bara att han skriver bra låtar men lite snygg är han ju. Jag vet inte varför jag bestämde mig för att bli kompis med Sarah och Ebba istället för Emily. Vi var bästisar fram tills tvåan då jag "övergav" henne. Jag ångrar det. Jag var bara rädd för att bli mobbad. Emily är ju verkligen en, snäll och väldigt söt person. Jag vet inte vad jag tänkte med i tvåan. Men man kan ju alltid börja om på nytt. Kanske kan jag va med Emily någon dag efter skolan. Bara vi två förståss. Jag frågar henne efter lektionen.

Emilys perspektiv

Lektionen var slut och jag gick till mitt skåp. Jag tog min skolväska och gick ut ur skolan.
-Emily! Vänta! Jag vände mig om och såg Kim komma springandes mot mig. Jag väntade in henne.
-Jag undrade bara om vi kunde ta sälle hem, sa hon och flåsade. Jag skrattade åt henne för hon såg rolig ut och var helt röd i ansiktet.
-Visst, sa jag. Snart skrattade hon också och nu stod vi där på skolgården och skrattade högt. Alla som gick förbi kollade konstigt på oss och det gjorde att vi skrattade mer.
-Kom nu går vi, sa jag när vi lugnat ner oss lite. Hon nickade och vi började gå. Vi pratade mycket och hade kul.
-Emily... sa Kim alvarligt.
-Ja? sa jag oroligt.
-Jo altså jag är väldigt ledsen för att jag typ övergav dig i tvåan. Jag är ledsen och jag ångrar det verkligen, sa hon ledsam.
-Men Kim. Bry dig inte om det. Det var länge sen. Vi är ju vänner nu och det är det viktigaste, eller hur? sa jag.
-Ja det är sant. Men du jag vill bara varna dig för en sak.
-Vad?
-Jo, Sarah och Ebba låtsas bara vara dina vänner.
-Vad menar du? sa jag.
-Jo de vill bara träffa Justin Bieber och sen får de ju ett bra rykte när de är "kompis" med en kändis, sa hon allvarligt.
-Skojar du med mig? sa jag förvånat. Hon kanske ljög för att hon skulle få träffa Justin Bieber. Jag vet inte vem jag ska lita på.
________________________________________________________________________________________________

-Vad hände, sa de nyfiket och ställde sig runt mig.
-Vi...kysstes, sa jag och log av tanken.
-Awww! sa de och skrattade.
-Hur var det? sa Ebba nyfiket.
-Mysigt, sa jag. Plötsligt kände jag att det vibrerade i min ficka. Jag tog upp mobilen. Det var okänt nummer. Jag svarade.
-Hej det är Emily...
________________________________________________________________________________________________
(Jag skriver det de säger på svenska. Orkar inte översätta :P)

Emilys perspektiv

-Hej, det är Justin Bieber. Är det Emily Scott jag pratar med?
-Ja, sa jag och log för mig själv.
-Nice, jo som du vet så har jag sett videon på när du sjöng, och jag har pratat med min manager och han tycker att det skulle vara väldigt roligt om du ville komma hit till Usa på sommarlovet och kanske skriva på ett

kontrakt.
-Ja det skulle vara roligt, sa jag.
-Skulle jag bara kunna få prata med din mamma eller pappa? sa han.
-Jag är i skolan just nu, men du kan ju pröva på deras mobil, sa jag.
-Okej, vad har de för nummer?
-Mammas är ********** och pappas är **********, sa jag.
-Okej, men vi hörs senare, hejdå, sa han.
-Hejdå, sa jag innan jag la på. Jag gick tillbaka till Sarah, Ebba och Kim.
-Vem var det? sa Kim nyfiket och blinkade.
-Bara Justin Bieber, sa jag och ryckte på axlarna.
-AHHHHHH!!! Skrek alla tre. Jag hoppade till. Jag var verkligen inte beredd på att de skulle skrika. Jag kollade runt och alla stod och glodde på oss.
-Tjejer, sluta skrika, alla tittar! sa jag.
-Asså OMB hon har precis pratat med Justin Bieber, jag tror jag dör! Sa Sarah och låtsades dö. Ebba och Kim gjorde samma sak och nu låg alla tre på golvet "döda". Jag skrattade åt dem.
-Ni är för roliga, men kom nu lektionen börjar snart! sa jag. De reste sig upp och tog sina grejer sen gick vi till klassrummet.

Justin perspektiv

Jag la på. Hon verkade vara en snäll och söt tjej. Och dessutom så har hon en undebar röst. Jag längtar tills hon kommer hit. Eller rättare sagt om hon får. Jag slog nummret till hennes mamma.
-Hej det är Anna, sa en kvinna.
-Hej mitt namn är Justin Bieber. Är du Emily Scotts mamma? sa jag artigt.
-Ja det är jag, sa kvinnan som tydligen hette Anna.
-Vad bra. Jo det är så här att jag har sett en video på din dotter när hon sjunger och jag undrar om Emily skulle kunna komma till Usa under sommarlovet och kanske skriva på ett skivkontrakt? Jag hoppades på att hon skulle svara ja. Det var tyst i telefonen.
-Hallå? sa jag försiktigt.
-Oj förlåt. Jag är bara chockad. Tänk att min dotter ska bli känd! sa kvinnan.
-Ja om ni låter henne komma hit så kan vi nog fixa det, sa jag och skrattade.
-Men gud ja! Klart hon får åka! sa Anna glatt.
-Vad bra. Jag hör av mig ikväll med lite mer inforfation, hejdå, sa jag.
-Hejdå, sa Anna sen la hon på. Jag skrattade åt mig själv. Jag lät så töntig. "Jag hör av mig ikväll med mer information". Jag stoppade ner telefonen i fickan.
-Vad sa hon? det var Usher som hade kommit in.
-Hennes mamma sa ja, men jag sa att jag skulle ringa ikväll med mer info, sa jag och log.
-Vad bra! Jag börjar leta efter flygbiljetter, sa han och gick ut. Det känns att det kommer bli en minnesvärd sommar.
________________________________________________________________________________________________7

-Ehm, jo du vet igår när du sjöng, jo saken är det att jag... Han tog ett djupt andetag. Jag filmade dig och la ut det på youtube. sa han nervöst.
-DU GJORDE VAD? jag kokade av ilska. Plötsligt förstod jag allt. Det var däför jag fått så många följare på twitter! Det förklarade också varför alla kollade på mig.
-Du hörde vad jag sa, men det är inte bara det. sa han.
-Nehe, sa jag surt och la armarna i kors.
-Videon har fått ganska många visningar och en av dom som har sett den är Justin Bieber.
________________________________________________________________________________________________

Emilys perspektiv

-Justin Bieber? Han som har 7 miljoner följare på twitter? frågade jag. Vad är det som är så speciellt med honom?
-Haha, det kanske han har. Men vet du inte vem han är? sa han och kollade på mig konstigt. Jag skakade på huvudet.
-Skojar du med mig? sa han.
-Nej, jag är helt seriös. Vad är så speciellt med honom?
-Jo han är en artist som är känd över hela världen, de flesta tjejer är galna i honom och han säjer ut konserter på typ en timma, sa han.
-Coolt, sa jag.
-Ja men som sagt han har sett i videon och han undrar om du har lust att skriva på ett kontrakt med island records och bli artist, sa han och log.
-Är detta ett skämt eller? sa jag förvånad.
-Nej, varför skulle jag ljuga för dig? Jag kan bevisa det! sa han och tog upp sin iphone. Han tryckte lite och sen så gav han mig mobilen.
-Läs, sa han. Jag läste.
Hello! It's Justin Bieber. When I saw the video I totally fell in love with her voice. She's an amazing singer. Can you please ask her what she would think about signing a contract with Island Records and record a song with me! posted by kidrauhl
Jag läste det flera gånger. Wow! Detta var på riktigt. Jag har alltid drömt om att bli artist.
-Du kan hälsa honom att jag tackar jag! sa jag och började hoppa runt av glädje. Han skrattade åt mig.
-Sluta vara så sur, sa han och skrattade.
-Okej, sa jag och slutade hoppa. Här har du, sa jag och gav tillbaka hans iphone.
-Tack, sa han och log. Föressten så var det en sak till, sa han och ställde sig lite närmare.
-Okej, va...längre hann jag inte förrens hans läppar var pressade mot mina. Det var precis som jag hade drömt att det skulle vara. Han slutade och log mot mig. Jag kände att jag rodnade.
-Jag måste gå nu, sa jag fort och började springa. Men han tog tag i min arm.
-Är vi typ tillsammans nu eller? sa han.
-Om du vill så, sa jag.
-Klart jag vill, sa han och log.
-Okej, sa jag och pussade honom på kinden. Sen sprang jag iväg. Jag var verkligen lycklig nu. Jag skulle bli artist och jag hade mina drömmars kille. Det var min första kyss. Jag är glad att den var med Lucas. Jag sprang till Sarah, Kim och Ebba.
-Vad hände, sa de nyfiket och ställde sig runt mig.
-Vi...kysstes, sa jag och log av tanken.
-Awww! sa de och skrattade.
-Hur var det? sa Ebba nyfiket.
-Mysigt, sa jag. Plötsligt kände jag att det vibrerade i min ficka. Jag tog upp mobilen. Det var okänt nummer. Jag svarade.
-Hej det är Emily...
_____________________________________________________________________________________________

Det var länge sedan jag hade det så här fint på mitt rum! Det är konstigt att en person kan göra en så glad! Hon fick mog till ock med att städa. Det kan inte ens mamma. Jag satte mig vid min dator och loggade in på twitter. Jag hade fått 400 nya följare! Kan den här dagen bli bättre? Jag kollade genom mina följare och fastnade för en som hette @justinbieber . Jag hade hör det innan. Ja just det! Det var den där killen som alla tjejer pratade om hela tiden. Jag kollade hans twitter. Han hade nästan 7 miljoner följare! Jag blev imponerad. Jag kollade igenom hans tweet och bestämde mig för att följa honom jag med. Han verkade vara en skysst kille. Jag tyckte det var ganska häftigt att en som hade nästan 7 miljoner följare följde mig. Jag tweetade: "I'm so happy right now :D This day can't be better!". På en minut hade jag fått 100+ Retweets! En av dom var från den där Justin. "I'm glad that ur happy ;)" Jag log. Han verkade gullig. Jag kollade på klockan och såg att den var tio över tio och jag bestämde mig för att gå och lägga mig. Jag stängde av datorn och gick till badrummet. Där borstade jag tänderna och tvättade bort mitt smink. Sen tog jag på mig ett nattlinne och kröp ner under täcket. Det tog inte långt tid innan jag somnade.
________________________________________________________________________________________________

Emilys perspektiv

Jag vaknade på morgonen av min irriterande väckarklocka. Jag stängde av den och satte mig upp i sängen. Jag var jättetrött. Egentligen så ville jag bara sova. Men sen kom jag och tänka på det som hände igår. Jag log för mig själv och gick till badrummet. Mitt långa blonda hår stod åt alla håll. Jag borstade det och sen tog jag på lite mascara. Sen gick jag till min walkin closet och letade efter något att ha på mig. Jag tog på mig detta.

Sen gick jag ner och åt lite frukost. Två rostade bröd och oboy. Nu var klockan tjugo i åtta. Jag gick till dörren och tog på mig mina converse. Sen tog jag min skolväska och min mobil och gick ut. Det tog ungefär 10 minuter att gå till skolan så jag var framme 10 i åtta. När jag kom in i skolan så var det många som kollade på mig. Det var lite obehagligt. Jag tyckte att det var konstigt att alla hade fått reda på det så fort. Så intressant var det väll inte? Jag öppnade mitt skåp och såg att första lektionen var matte. Inte det roligaste ämnet direkt. Fler och fler rån klassen kom och alla hälsade faktiskt på mig. Jag var faktisk glad att jag spelade upp låten. Nu har alla börjat fatta att jag också finns. När Sarah, Kim och Ebba kom fick jag en kram av dem och så sa de att jag gärna fick va med i deras gäng. Det lät lite konstigt, men jag sa visst och sen började lektionen. Först hade läraren lite genomgång och sen så började alla arbeta. Jag reste mig upp för att vässa min penna och när jag kollade ut över klassen så kollade alla på mig.
-Vad? sa jag frågandes.
-Inget, mumlade några och sen fortsatte de jobba. Jag ryckte på axlarna och gick och fortsatte jobba. När lektionen var slut så plockade jag iordning mina grejer och gick ut ur klassrummet. Men inte sist denna gången. Jag pratade lite med Sarah, Ebba och Kim när jag såg Lucas komma imot oss. Han log mot mig. Nej det kan inte vara mig han ler mot. Jag kollade bakom mig får att se om det var någon där men det var det inte. När jag vände mig framåt igen så stod Lucas där.
-Hej Emily, sa han och log.
-Hej, Lucas, sa jag och log tillbaka lite försiktigt.
-Asså ehm, jag måste typ prata med dig, sa han och verkade nervös.
-Jasså, vad? frågade jag.
-Kom, han och tog min hand och drog iväg med mig.
-Okej, sa jag lungt fast innombords så slog mitt hjärta jättefort. Jag kollade bak på Sarah och hon busvisslade. Jag skrattade lite. Han drog in mig till ett hörn. Vi var ensamma.
-Jo, asså jag måste typ berätta en sak för dig, sa han och kliade sig i bakhuvudet.
-Jaha, sa jag och verkade oberörd fast jag bara ville skrika rätt ut av lycka. Jag log lite.
-Jo asså saken är det att jag... han tystnade och kollade ner i golvet.
-Du vadå? sa jag.
-Lova att inte bli arg, okej? sa hon och log försiktigt.
-Okej, sa jag och började bli lite osäker.
-Ehm, jo du vet igår när du sjöng, jo saken är det att jag... Han tog ett djupt andetag. Jag filmade dig och la ut det på youtube. sa han nervöst.
-DU GJORDE VAD? jag kokade av ilska. Plötsligt förstod jag allt. Det var däför jag fått så många följare på twitter! Det förklarade också varför alla kollade på mig.
-Du hörde vad jag sa, men det är inte bara det. sa han.
-Nehe, sa jag surt och la armarna i kors.
-Videon har fått ganska många visningar och en av dom som har sett den är Justin Bieber.
________________________________________________________________________________________________

-Kan alla vara snälla och vara tysta, sa Marie vänligt. Ingen hörde henne. Hon försökte igen lite högre.
-Kan alla vara tysta, tack. Ingen hörde denna gången heller. Eller så brydde de sig inte.
-MEN KAN NI VARA TYSTA FÖR I HELVETE! Jag hoppade till och alla blev knäpptysta. Jag hade aldrig hör Marie höja rösten förut.
-Tack, sa hon sarkastiskt. Jag vill presentera Emily som ska spela Hurt av Christina Aguliera. Jag svalde och började.

____________________________________________________________________________________________________
(Låten som Emily spelade finns hääär)


Emilys perspektiv

Under hela låten hade jag kollat ner i pianot. Jag kollade fortfarande ner i pianot. Jag vågade inte möta någons blick. Alla var helt tysta. Ingen sa något. Tänk om de inte tyckte att jag sjöng bra. Gud vad jag har skämt ut mig. Jag kände att tårarna brände bakom ögonlocken. Marie räddade mig.
-Lektionen är slut nu. sa hon lungt. När alla gått ut och Marie stängt dörren kom alla tårar.
-Varför gråter du? Det var ju jätte bra! sa hon.
-Men jag... jag vet inte, sa jag mellan snyftningarna.
-Var det för att alla var tysta? Att ingen sa något? Att du trodde att de tyckte du var dålig? frågade hon. Jag nickade.
-Men lilla tjejen, du var jättebra! Jag tror att ingen sa något för att de var chockade. De visste ju inte att du kunde sjunga, sa hon och skrattade lite.
-Jo det ioförsig, sa jag och log lite. Jag torkade bort tårarna och tog mina grejer. Hon log mot mig.
-Jag måste gå nu, sa jag och log.
-Okej, men om någon säger något dumt så får dom med mig och göra, sa hon bestämt.
-Visst, sa jag och skrattade lite. Jag gick ut ur musiksalen och genom korridoren som var nästan tom. Jag kom fram till mitt skåp, öppnade det och la in mina grejer, och tog ut min jeansjacka och väska. Vilken tur att alla hade gått hem redan. Jag stängde skåpet och gick ut ur skolan. Det var varmt och solen lös. Jag längtar till sommatrlovet för då ska vi åka till skåne och jag kommer få träffa Klara igen. Plötsligt såg jag några jag kände igen. Ånej, var det? Ja det var det. Jag tänkte gå där ifrån men jag hann inte förenns de gick imot mig.
-Heej Emily! sa Sarah. Sarah var klassens så kallade drottning och var man kompis med henne skulle man vara glad. Hon brukade trycka ner de hon inte tyckte om eller "hotade" henne. Hon hade alltid Ebba och Kim bakom sig. De stod nu framför mig.
-Hej Sarah, sa jag och kollade ner på mina skor.
-Asså jag ville bara säga att jag tycker du sjunger sjukt bra, sa hon. Visst tjejer? sa hon och kollade på Ebba och Kim. De nickade.
-Tack, sa jag och log lite försiktigt.
-Ah men vi ses imon då, hej då, sa hon och gick iväg. Där stod jag kvar som ett fån. Hade det där nyss hänt? Ja! Ett leénde spred sig över mitt ansikte. Jag fortsatte hem och snaart var jag hemma. Mitt hus var ganska stort och vi var ganska rika. Både mamma och pappa hade välbetalda jobb. Jag tyckte det var jobbigt. För det första var de nästan aldrig hemma och satte jobbet i första hand. Sen så hittade jag knappt i huset och jag slår vad om att jag inte har varit alla rummen än! Jag hade ett stort rum med en 40 tums tv, hemmabiosystem, stor säng, eget badrum och en walkin-closet (?). Jag ställde väskan på golvet, tog av mig skorna och hängde upp jackan. Sen skuttade jag upp för trappan och in på mitt rum. Jag var verkligen glad att jag hade spelat upp den där låten. Jag fick ett ryck och städade rummet, rensade bort gammla saker och la alla kläder som var för små i en kassa. Jag städade också badrummet.

3 timmar senare

Det var länge sedan jag hade det så här fint på mitt rum! Det är konstigt att en person kan göra en så glad! Hon fick mog till ock med att städa. Det kan inte ens mamma. Jag satte mig vid min dator och loggade in på twitter. Jag hade fått 400 nya följare! Kan den här dagen bli bättre? Jag kollade genom mina följare och fastnade för en som hette @justinbieber . Jag hade hör det innan. Ja just det! Det var den där killen som alla tjejer pratade om hela tiden. Jag kollade hans twitter. Han hade 7 miljoner följare! Jag blev imponerad. Jag kollade igenom hans tweet och bestämde mig för att följa honom jag med. Han verkade vara en skysst kille. Jag tyckte det var ganska häftigt att en som hade 7 miljoner följare följde mig. Jag tweetade: "I'm so happy right now :D This day can't be better!". På en minut hade jag fått 100+ Retweets! En av dom var från den där Justin. "I'm glad that ur happy ;)" Jag log. Han verkade gullig. Jag kollade på klockan och såg att den var tio över tio och jag bestämde mig för att gå och lägga mig. Jag stängde av datorn och gick till badrummet. Där borstade jag tänderna och tvättade bort mitt smink. Sen tog jag på mig ett nattlinne och kröp ner under täcket. Det tog inte långt tid innan jag somnade.
____________________________________________________________________________________________________

Tjejen det handlar om heter Emily Chloe Scott och är 15 snart 16 och bor i Sverige utanför Stockolm. Emilys farfar kommer från USA därifrån har hon fått efternamnet Scott. Till vardags är Emily en ganska tyst och blyg tjej som ingen lägger märke till. Hon har inga vänner utom Klara men hon bor i skåne så de träffas bara på sommrarna när Emily åker till sin faster. Men en dag så händer det omöjliga. Vad? Ja det får ni ju läsa ;)
_____________________________________________________________________________________________

Emilys perspektiv

Jag önskade att tiden kunde gå fortare! Historia var den tråkigaste lektionen. Eller egentligen så tyckte jag att historia var ganska intressant men såklart så hade vi den tjurigaste läraren. Jag längtar till nästa lektion. Musik. Jag älskade musiklektionerna. Marie var den enda läraren som la märke till mig. Hon var den enda läraren som lät mig svara på frågor och som berömde mig. Jag gillar också musik för att man kan uttrycka sig med det. Det visade också filken sorts person men är. Jag kan spela gitarr, piano, lite trummor och lite fiol. Jag har spelat piano sen jag var 5. Det var farmor som lärde mig. Pappa lärde mig spela gitarr och min faster lärde mig fiol och min store bror lärde mig att spela trummor. Hela vår släkt är väldigt musikalisk. Det senaste året har jag börjat sjunga också. Jag spelade och sjöng en låt för Marie en gång. Hon tyckte att jag var jättebra och tyckte att jag skulle spela upp den för klassen. Men jag vägrade. Jag var rädd, rädd för att alla skulle mobba mig. Jag var hellre den tysta blyga tjejen som ingen la märke till än mobbad. Så jag spelade alldrig upp låten.
-Nu är lektionen slut! Jag plockade ihop mina grejer och gick sist ut ur klassrummet. Jag öppnade mitt skåp, la in historie-böckerna och tog ut musikpärmen. På vägen genom korridoren så gick jag förbi Stefan, Amir och Lucas. Jag tyckte att Lucas var lite söt. Men det visste ingen såklart. Jag hade nu kommit fram till musiksalen. Jag knackade på. Marie öppnade.
-Hej Emily! Kom in! sa Marie glatt. Jag gick in och la mina grejer på en stol. Egentligen så börjar lektionen om 15 minuter men jag brukar få komma tidigare.
-Har du övat på låten jag gav dig? frågade Marie. Jag nickade och satte mig vid pianot. Sen började jag spela.

När jag slutade sjunga gav Marie mig en lite applåd sen sa hon:
-Jättebra! Fint! Vackert! Du sjunger som en ängel! Jag gav hanne ett leénde som tack.
-Du måste spela upp det för klassen! sa hon ivrigt. Mitt leénde försvann.
-Men jag vågar inte, sa jag tyst och kollade ner i pianot.
-Jodå! Kom igen. Du har inget att förlora. sa hon lite stängt. Hon har rätt. Jag har inget att förlora. Om två veckor så slutar jag nian. Då kommer jag aldrig mer träffa någon från min klass.
Kan du inte spela upp det idag? fragade Marie förväntansfullt. Jag nickade ivrigt.
-Okej, då säger vi så! Du spelar upp i slutet av timmen, sa Marie och blev plötsligt jätte glad. Jag reste mig och hann precis sätta mig på en stol innan alla andra kom inrusandes. De satte sig fort ner för att få de bästa blatserna, det vill säga dom längs bak. Marie började lektionen och jag satt koncentrerad för att höra vad hon sa. Men det var inte lätt för alla pratade och skrattade.  Jag fattar inte varför hon inte sa till! Efter en stund började hon dela in klassen i små grupper och skickade in dem i olika rum. Mig satte hon själv i ett rum. Hon visste att ingen tänkte samarbeta med mig ändå. Jag tog upp gitarren från stället och började spela på en låt som pappa lärt mig. Jag spelade några andra låtar och värmde upp rösten lite. Efter en stund kom Marie in.
-Gör dig redo nu, sa hon och log vänligt. Jag nickade och ställde tillbaka gitarren. Sen gick jag ut och satte mig vid pianot. Marie började skicka ut alla från rummen och snart så satt alla ner. De pratade och skrattade. Jag svalde. Jag var jätte nervös.
-Kan alla vara snälla och vara tysta, sa Marie vänligt. Ingen hörde henne. Hon försökte igen lite högre.
-Kan alla vara tysta, tack. Ingen hörde denna gången heller. Eller så brydde de sig inte.
-MEN KAN NI VARA TYSTA FÖR I HELVETE! Jag hoppade till och alla blev knäpptysta. Jag hade aldrig hör Marie höja rösten förut.
-Tack, sa hon sarkastiskt. Jag vill presentera Emily som ska spela Hurt av Christina Aguliera. Jag svalde och började.
______________________________________________________________________________________________