Tjejen det handlar om heter Emily Chloe Scott och är 15 snart 16 och bor i Sverige utanför Stockolm. Emilys farfar kommer från USA därifrån har hon fått efternamnet Scott. Till vardags är Emily en ganska tyst och blyg tjej som ingen lägger märke till. Hon har inga vänner utom Klara men hon bor i skåne så de träffas bara på sommrarna när Emily åker till sin faster. Men en dag så händer det omöjliga. Vad? Ja det får ni ju läsa ;)
_____________________________________________________________________________________________

Emilys perspektiv

Jag önskade att tiden kunde gå fortare! Historia var den tråkigaste lektionen. Eller egentligen så tyckte jag att historia var ganska intressant men såklart så hade vi den tjurigaste läraren. Jag längtar till nästa lektion. Musik. Jag älskade musiklektionerna. Marie var den enda läraren som la märke till mig. Hon var den enda läraren som lät mig svara på frågor och som berömde mig. Jag gillar också musik för att man kan uttrycka sig med det. Det visade också filken sorts person men är. Jag kan spela gitarr, piano, lite trummor och lite fiol. Jag har spelat piano sen jag var 5. Det var farmor som lärde mig. Pappa lärde mig spela gitarr och min faster lärde mig fiol och min store bror lärde mig att spela trummor. Hela vår släkt är väldigt musikalisk. Det senaste året har jag börjat sjunga också. Jag spelade och sjöng en låt för Marie en gång. Hon tyckte att jag var jättebra och tyckte att jag skulle spela upp den för klassen. Men jag vägrade. Jag var rädd, rädd för att alla skulle mobba mig. Jag var hellre den tysta blyga tjejen som ingen la märke till än mobbad. Så jag spelade alldrig upp låten.
-Nu är lektionen slut! Jag plockade ihop mina grejer och gick sist ut ur klassrummet. Jag öppnade mitt skåp, la in historie-böckerna och tog ut musikpärmen. På vägen genom korridoren så gick jag förbi Stefan, Amir och Lucas. Jag tyckte att Lucas var lite söt. Men det visste ingen såklart. Jag hade nu kommit fram till musiksalen. Jag knackade på. Marie öppnade.
-Hej Emily! Kom in! sa Marie glatt. Jag gick in och la mina grejer på en stol. Egentligen så börjar lektionen om 15 minuter men jag brukar få komma tidigare.
-Har du övat på låten jag gav dig? frågade Marie. Jag nickade och satte mig vid pianot. Sen började jag spela.

När jag slutade sjunga gav Marie mig en lite applåd sen sa hon:
-Jättebra! Fint! Vackert! Du sjunger som en ängel! Jag gav hanne ett leénde som tack.
-Du måste spela upp det för klassen! sa hon ivrigt. Mitt leénde försvann.
-Men jag vågar inte, sa jag tyst och kollade ner i pianot.
-Jodå! Kom igen. Du har inget att förlora. sa hon lite stängt. Hon har rätt. Jag har inget att förlora. Om två veckor så slutar jag nian. Då kommer jag aldrig mer träffa någon från min klass.
Kan du inte spela upp det idag? fragade Marie förväntansfullt. Jag nickade ivrigt.
-Okej, då säger vi så! Du spelar upp i slutet av timmen, sa Marie och blev plötsligt jätte glad. Jag reste mig och hann precis sätta mig på en stol innan alla andra kom inrusandes. De satte sig fort ner för att få de bästa blatserna, det vill säga dom längs bak. Marie började lektionen och jag satt koncentrerad för att höra vad hon sa. Men det var inte lätt för alla pratade och skrattade.  Jag fattar inte varför hon inte sa till! Efter en stund började hon dela in klassen i små grupper och skickade in dem i olika rum. Mig satte hon själv i ett rum. Hon visste att ingen tänkte samarbeta med mig ändå. Jag tog upp gitarren från stället och började spela på en låt som pappa lärt mig. Jag spelade några andra låtar och värmde upp rösten lite. Efter en stund kom Marie in.
-Gör dig redo nu, sa hon och log vänligt. Jag nickade och ställde tillbaka gitarren. Sen gick jag ut och satte mig vid pianot. Marie började skicka ut alla från rummen och snart så satt alla ner. De pratade och skrattade. Jag svalde. Jag var jätte nervös.
-Kan alla vara snälla och vara tysta, sa Marie vänligt. Ingen hörde henne. Hon försökte igen lite högre.
-Kan alla vara tysta, tack. Ingen hörde denna gången heller. Eller så brydde de sig inte.
-MEN KAN NI VARA TYSTA FÖR I HELVETE! Jag hoppade till och alla blev knäpptysta. Jag hade aldrig hör Marie höja rösten förut.
-Tack, sa hon sarkastiskt. Jag vill presentera Emily som ska spela Hurt av Christina Aguliera. Jag svalde och började.
______________________________________________________________________________________________